Historia

För ca 2.500 år sedan satt en man vid namn Siddhartha Gautama i Deer Park i Sarnath, Indien. Denne man kom senare att kallas Buddha, den upplyste. På denna lugna plats, inför en liten församling, började han erbjuda undervisning som byggde på hans egna erfarenheter. Dessa läror var praktiska instruktioner om hur man relaterar till sina upplevelser av livet och sitt medvetande.

Enligt en forntida berättelse ska en konung, Dawa Sangpo, från ett kungarike i Tibet tagit kontakt med Buddha med en förfrågan om undervisning. Men som den regent han var kände han ett ansvar för sitt land och sitt folk och ville därför inte följa undervisningen inom en klostertradition, avskiljd från världen. Buddha gav då konungen undervisning som var anpassad för att kunna användas i vardagslivet. Enligt myten ska detta ha fått en stor inverkan på hela riket och dess folk som därefter kunde leva i en mer upplyst tillvaro. Detta konungarike bar namnet ”Shambhala”.

0-1

Chögyam Trungpa Rinpoche, den tibetanske buddhistmunk som grundlade Shambhala Meditation här i väst, skrev om Shambhala redan under sin tid i Tibet. Efter en dramatisk flykt från Tibet1959, via ett flyktingläger i Indien och därefter resa till väst, insåg han hur mycket kaos och smärta det fanns i världen. Efter en lång tids retreat och självreflektion insåg han att Shambhalaundervisningen var mer relevant och nödvändig än någonsin, med tanke på de enorma utmaningar den här planeten stod inför. På 1970-talet började han presentera en väg av kontemplativ praktik och meditation som en del av en samhällelig vision byggd på Shambhalaprincipen.

“The world is in absolute turmoil. The Shambhala teachings are founded on the premise that there is basic human wisdom that can help solve the world’s problems… Shambhala vision teaches that, in the face of the world’s problems, we can be heroic and kind at the same time.”

Chögyam Trungpa Rinpoche